I huvudet på en gammal lärare (eller min agenda)

Det är aldrig fel att ha kunskaper , sa alltid pappa.
Och det håller jag med om. Jag växte upp i Uppsala, den gamla lärdomsstaden. Min pappa var måleriarbetare. Han hade fått sluta i skolan efter sjätte klass. Med sju syskon och faderlös, var det bara att börja jobba.
Även om alla tyckte att det blev fint när han målade, så hatade han sitt jobb. Särskilt att tapetsera...


Mycket av hans vakna tid gick åt till att fundera ut hur jag och min lillebror skulle slippa bli arbetare.
Han kom hem med uppslagsböcker. Focus i sex band till exempel. Och vi läste.
Ett annat fynd var engelskkurser på grammofonskivor, med besynnerliga böcker till. Världslitteraturen på svenska, men så hade man bytt ut några svenska ord på varje sida, mot engelska. Smart! Det köpte farsan till oss.

Att han själv skulle ha kunnat lära sig engelska fanns liksom inte på kartan. Han var alldeles för trött efter arbetsdagarna i thinner och lacknafteångor. Dessutom hade hans vackra systrar gift sig med akademiker och stora A – studenter. Muren blev nog lite för hög för pappa. Det var vi som skulle göra det!

Vi gjorde det! Båda två. Mamma och pappa var helnöjda.
Jag tog studenten 68. Sista året med riktig studentexamen. Det kom censorer (professorer och docenter!) från andra universitetsstäder och lyssnade på våra avslutningsförhör. Min censor somnade visserligen till lite grand, medan jag gripande berättade om ”Röda rummet” av Strindberg, men det kändes ändå fantastiskt att ha tagit studenten.

Min tid som lärare, 1974 till dags dato, har präglats av stora utbildningsambitioner från samhälletssida. De slogs fast redan efter kriget 1946, av den s.k. Skolkommissionen. Samtliga politiska partier var med (ja, högern var visst lite reserverad). Där bestämdes det bland annat att hela befolkningens kunskapsnivå skulle höjas successivt. Vidare skulle man undvika färdigutbildningar inom systemet - hellre generalister som lätt kunde byta bransch om det gick åt pipan med det man för tillfället jobbade med.
Dessutom skulle det bli en skola för alla. Bort med det gamla, som var realskola för eliten och folkskola för resten - det s.k. parallellskolesystemet.

Ja, hur gick det sedan med svensk skola? 
Fortsättning följer...

Det här är inte tänkt som en privatblogg för mig, utan som en gruppblogg för alla oss som arbetar med den här elevgruppen. Gästtyckare kommer också att bjudas in med jämna mellan rum. Och så hoppas vi på din medverkan!
På återseende