Varför är inte eleverna
motiverade?
Vad beror de sjunkande skolresultaten på? Förklaringarna har
duggat tätt. Ytterligare en förklaring fick vi på GPs debattsida häromdagen. De
beror på att eleverna inte är tillräckligt motiverade, sades det. Den
förklaringen är en av de bättre. Men den räcker inte. Frågan är ju varför de inte är motiverade att lära.
Som barn var de ju intresserade av att få veta allt. Vad är det som hänt? Fram träder en komplex
väv av faktorer som har påverkat elevernas lärande.
En förklaring ligger i det paradigmskifte som skedde på
nittitalet. Regeringen Bild införde mål-och resultat styrning av skolan.
Detta efter mönster från näringslivet. Man införde också ett nytt system med
graderade betyg. General Teaching Council i England skriver med stöd från
omfattande forskning i Cambridge att ”sådana detaljerade kursplaner kopplade
till graderade betyg skapar stress och panik, sänker kvaliteten och bidrar till
att uttråkade elever hoppar av skolan i förtid.
Man införde då också det
fria skolvalet. Skolor i utsatta områden dränerades på resurser när
föräldrar flyttade sina barn till andra skolor. Man fick inte råd att ge de
skolsvaga eleverna det stöd de behövde. De elever som blev kvar förlorade också
den draghjälp de fått av de elever och de lärare som lämnat skolan. Deras kunskapsresultat
försämrades kraftigt medan resultaten för de elever som valt någon annan skola
inte förbättrades nämnvärt.
Kommunerna fick överta ansvaret för skolorna från staten. De
centrala direktiv de då fick var bristfälliga liksom kontrollen av skolverksamheten.
Därför kom denna reform att slå fel på många orter. Politikerna där saknade de
kunskaper och den förmåga som krävs för att rätt kunna fördela resurser och
leda personal. Kommunaliseringen
medförde att lärarna och eleverna på många skolor fick sämre förutsättningar
att lyckas med lärandet.
Dessa tre stora reformer bidrog alla till att göra det
svårare för många lärare att ge eleverna en undervisning som stimulerade och
motiverade dem. Som om inte detta var nog fick vi en skolminister med begränsade kunskaper om lärandets villkor men med
obegränsad tilltro till sin egen förmåga att fatta beslut. I rask takt införde
han en rad stora reformer. Reformer som alla direkt eller indirekt påverkar
elevernas motivation och förmåga att lära. Flertalet av dessa reformer har
visat sig motverka sitt syfte. Skolministern lyssnade inte till forskningen.
Han fattade beslut vars konsekvenser han inte kunde överblicka.
Utgångspunkten för reformarbetet var oron över att de
svenska eleverna rasade allt längre ner i PISAs resultatlista. Om
PISA-undersökningarna skriver 83 professorer och skolledare i
The Guardian att ”de snedvrider skolans mål, minskar lärarnas frihet och
professionella utrymme, stressar både skolor, lärare och elever och lockar till
kortsiktiga kvicka fixar.” Likväl har PISA-undersökningarna förblivit ledstjärnan
för skolministerns reformarbete.
De snabba förändringar som genomförts har till stor del
hämtats från skolor som lyckats bra i PISA. Skolor i länder med helt andra
traditioner och målsättningar. Därför fungerar reformerna så dåligt i svenska
skolan. Våra elever lär sig inte bättre genom fokuseringen på mätbar kunskap,
utökad katederundervisning och tidigare betyg. Tvärtom. Våra lärare blir inte
bättre genom lärarlegitimationer, auktoritära skolledare och nya karriärtjänster.
Tvärtom.
Eleverna behöver vara intresserade av det de lär sig. Men intresset
dödas när det de ska lära sig i detalj är förutbestämt av ämnesexperter. Intresset
blir inte större om de förväntas ta till sig detta genom att lyssna till vad en
lärare förkunnar vid katedern. Eleverna behöver få vara med och bestämma om vad
och hur de ska lära sig tillsammans med läraren. De behöver få omväxling i
arbetet och vara aktiva under lektionerna.
Inslagen av skapande verksamhet betyder mycket för elevernas
motivation att lära. Men det ges litet utrymme för de skapande ämnena i
grundskolan. Utrymmet för idrott är mindre än i så gott som alla andra länder i
Europa. Ämnet Bild får sammanlagt 230
lektionstimmar, Musik 230 och Slöjd 330.
Detta att jämföra med de närmare 1200 lektionstimmar i matematik som
eleverna nu ska få. De estetiska ämnena finns nu inte heller med som
obligatoriska ämnen på gymnasiet. Det är de ”hårda” ämnena som gäller för PISA
och näringslivet. Man inser inte att de ”mjuka” ämnena behövs för att eleverna
ska må bra och vara motiverade att lära.
Eleverna behöver uppleva framgång i skolarbetet för att vara
motiverade. Men den motivation som den skolsvaga eleven fått genom det hen lyckats
lära sig, dödades effektivt när hen fick graderade betyg. Eleven hade inte
längre blivit bättre. Hen hade blivit sämst i klassen. De graderade betygen förstör
de skolsvaga elevernas motivation. Men de skadar också motivationen att lära
sig för de andra eleverna. De anstränger sig för att få betyg. Inte för att få
kunskaper.
Lärarna behöver också känna sig motiverade i arbetet. Nu har
skolministern delat upp lärarna i bra lärare och inte så bra lärare. Vilka kriterierna
är för denna uppdelning är oklart. En liten del av lärarna anses bra och den
får betydligt högre lön. Det stora flertalet lärare stämplas som mindre bra och
de får inte denna högre lön. Många av dessa lärare lär därigenom förlora en del
av motivationen att anstränga sig i arbetet. Särskilt om de känner sig
orättvist förbigångna. Det går i så fall ut över den motivation som deras
elever kan känna i skolarbetet.
Den nuvarande skolministern har satt skolångaren på grund.
Det kommer att bli svårt och ta lång tid att få loss båten, vända om kursen och
reparera skadorna. Men det är nödvändigt.
